Episod XXXII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

När Maria och Josef kommit till Stöllet får de inte åka längre. Vid vägkanten står ett gammalt bergatroll. 

 

- Goddag, herr Troll, säger Josef artigt. Vet ni möjligen om det finns någon buss som går härifrån till Malung?

Trollet busvisslar, och plötsligt dyker en hel trollfamilj upp. 

- Vesst ä busen nerlagd? undrar bergatrollet. (han är ordblind och inte så bra på stavning)

- Ja, en kan bli stôlli för mindre, svarar pappatrollet. Men ni kan få låne kälken våran, ôm ni vill. Ni kan lämne han te e dalkulla sôm bor i en Hambo mett i Malung. Ni känner igen 'na, för ho danser ômkring hele tia.

- Det var bussigt, vi får tacka så mycket, svarar Josef och hinner knappt bocka sig innan hela trollskocken puttar på kälken så att den far ända in i Dalarna.

Snart är de framme i Malung. De hittar dalkullan Clasa Ohlsson och lämnar kälken. Hon schottisar dem vägen till busshållplatsen.

- Glöm nu inte att ni ska byta buss i Orsa.

- Hur vet vi att vi är i Orsa då, undrar Maria.

- Det är enkelt, ni blir omgivna av en massa rovdjur där.

Och mycket riktigt, snart vimlar det av lejon runt bussen. 

 

- Puh, det var en pärs, suckar Josef när han lyfter in babyliften i nästa buss. Nu ska vi hoppas att den här bussen tar oss ända upp till Sorsele. Sedan ska vi väl vara på den säkra sidan för den där Herr Odes. 

 

- Å, så skönt att äntligen få sätta fötterna på en sedummatta, säger Maria glatt när hon stiger av bussen. 

De traskar på, genom ris och lav. De möter en renflock. Och de njuter av den friska luften, stillheten och friden i lappmarken.

När de kommer till Kraddsele tar de en vilopaus. Åsnan och fåret samtalar en stund med en fjällripa.

- Men så roligt att ni snart är hemma igen! kvittrar ripan (alltså kvittrar på sånt där gammaldags äkta vis). Jag måste genast flyga iväg och berätta det i byn!

Strax därefter dyker det upp en praktfull ren bredvid den heliga familjen.

- Jag är här för att hämta er hem till Akkatjärn, säger René. Lägg pojken i ackjan, så drar jag honom.

- Saliga äro de ren-hjärtade, säger Maria tacksamt.