Epilog & episod XXXVIII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

I en stuga i Lappland bankar det på dörren. En husman öppnar. Utanför står en fängel och en älg (förlåt, fälg måste det i konsekvensens namn förstås heta). Båda ser väldigt utmärglade ut, det är liksom bara konturerna kvar av dem.

- Har vi äntligen kommit fram till Norrbyn på berget? frågar konturfängeln matt.

- Jomenvisst, svarar husman.

- Tack och lov. Jag har ett budskap till Maryanna, är hon hemma?

Fängeln inbjuds att stiga in i köket, där sagda Maryanna sitter och skalar potatis.

- Kära Maryanna, jag kommer med ett smickrande erbjudande till dig. Du har chans att bli Det Nya Årets Influensa om du

Fängeln blir avbruten.

- Ja tyck int om influensor, svarar Maryanna barskt. Ja vill int smitta ner folk.

Konturfängeln låtsas inte om hennes kommentar, utan håller fram en blank medalj under näsan på henne.

- Se här! Du behöver bara spegla dig i dess glans, och be den här bönen: Medalj, medalj på hatten där, säg mig vem som trädgårdsvärldens influensa är? Så svarar den, att det ju är du!

Maryanna börjar tokskratta.

- Äsch, en sån där har jag ju redan. Utan att ha blivit det minsta förvriden i hatten.

Fängeln blir faktiskt lite kränkt. Men eftersom han har ett uppdrag att slutföra måste han svälja förtreten.

- Men du kommer att kunna influera massor av odlare så att de börjar anlägga pocketfjäll överallt!

Maryanna skrattar lite rått.

- Du, det har jag minsann redan försökt. Folk vill ändå bara ha Medelhavsträdgårdar, och med tanke på klimatförändringarna så har de ökenträdgårdar snabbare än de kan tänka sig!

Hon tittar skarpt på fängeln och säger spydigt.

- Och vilken sponsor skulle du ha fixat fram för pocketfjällsmarknadsföringen då? Gruvliga Bluffliden kanske?

Fängeln börjar svettas. Uppdraget tycks bli märkvärdigt svårt, då kunden verkar mycket motspänstig. Alla andra influensakandidater har ju varit så lätta att förföra. Han bestämmer sig för att krydda erbjudandet.

- Din husman kan få bli energiinfluensa åt atomkraftsbolaget MångEl!

- Vilket strålande trams, tycker husman och går bort till skogen för att såga vanlig hederlig ved för analogt bruk. Dvs elda upp i sin egen spis. 

 

Fängeln gör ett sista tappert försök.

- Din nya roman kommer att sälja som smör i solsken genom samarbetet med förlaget FilGod, försöker fängeln.

- Nej, det kommer den inte alls, svarar Maryanna bestämt. Mina böcker är nämligen utopier om en livsstil som står i radikal motsats till kommersialisters syn på världen. Och det är en systemavskräckande förebild, för i Akkatjärn sår vi frön till verklig tillväxt, ingen fejksådd. 

 

- Men tänk på ditt varumärke! Du måste väl ändå fila och polera det? undrar fängeln lätt desperat.

Men nu har Maryanna fått nog av fängeln.

- Hördedu. Jag är en männisch. Jag är inget varumärke. Jag har inget som helst intresse av att förvandlas till, eller vara en kommersiell produkt. Och därmed är jag totalt ointressant för dina uppdragsgivare. Jag vill inte köpa och muta till mig fans och ha en massa fejkföljare, som ändå bara är intresserade av en kosmetisk livsstilsförändring, ingen äkta omvändelse.

Hon fortsätter bryskt.

- Jag tänker fortsätta att vara ett barskt rivjärn till fruntimmer som har privata och olönsamma åsikter, och predikar sånt som skaver och irriterar, likaväl sånt som inspirerar. Jag tänker banne mig inte förvandlas till en tom dräkt utan munk i. Och förlåt, men nu har jag faktiskt en julberättelse att avsluta.

Hon öppnar ytterdörren.

- Men vänta, du kan få bli julsagoinfluensa istället! hojtar fängeln. Vad säger du om det erbjudandet? Busskojski vill förresten köpa dina krubbfigurer, de har genomgått en enorm värdestegring genom all din storytelling!

Maryanna tittar på honom och säger:

- Du. Min krubba är inte heller en vara. Den är inte till salu. Och vad beträffar julinfluensa, så tar jag ett influensavaccin, Venisanctespiritus. Och det gör mig immun mot sådana som du. Så du kan dra dit pepparn växer. Amen & adieu!

Sedan kastar hon ut fängeln och återvänder till sin dator för att sätta punkt för detta år.