Julberättelse enligt La Evangelista – Anno Domini 2017, episod XXVI - XXXI

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

Anno Domini 2017 – episod XXVI

I Fjollträsk lyser det mörkt i MGW-Tornet. Mörkt – nej, det brinner ett ljus i ett hörnrum överst i tornet. Där sitter Mår-Gott hukad framför sin spelplan.

Skönt att komma hit och få vara ifred för det där julfirande folkhemmet en stund, tänker Mår-Gott nöjt. Få se nu, var var jag?

Den där LÅsa In-Mer hade varit så bra på att driva folk i galenskap genom jakten på hypokondriker, så hon skulle få bli Det Goda Samvetets Minister, och ha hand om lagar och sån där annan tråkig skit, som ändå bara tjänade till att hålla jurister sysselsatta och se till att ingen samhällsviktig brottslighet blev bestraffad.

Att jaga tjuvar var ju egentligen dumt, för just nu hade ju säkerhetsbranschen ett enormt uppsving tack vare rädslan för inbrott och överfall. Och att folk köpte nya grejer istället för det stulna var ju förresten också bra. Skapade tillväxt.

Då hör hon ett konstigt ljud från ett rum längre bort i Maktens Korridorer. Misstänksamt går hon dit. Där sitter Panika Stenhäll och kapar lappar med pappersskärargiljotinen. Chop, chop.

- Nämen, Panika, säger Mår-Gott häpet. Är du på jobbet idag? Så ambitiöst! (en del fruntimmer har då aldrig vett att hålla sig härifrån!)

- Jawohl! svarar Panika entusiastiskt. Jag hade ju en massa deporteringar att handlägga innan jag slutar som Omtänksamhetsminister. Och idag är det ju mHENlösa barns dag, så jag tänkte fira med några extra barnutvisningar. Vänta, jag ska bara skicka iväg de här till Deportationsmyndigheten. Sådärja!

Panika skrattar glatt och rättar till ett blont hårstrå som låg en millimeter snett.

- Men hjärtat, så fin du är i håret! (en officersmössa skulle sitta perfekt på den där Bomben-Uschi- frisyren)

- Tack käraste Mår-Gott! (alla måste ju inte se så begagnad ut som du)

- Jag hade förresten ett riktigt besvärligt ärende här, fnissade Panika. En nyfödd unge långt uppe i lapphelvetet som visst skulle ha någon slags frälsarkarriär framför sig. Men det satte jag P för, han blev uppskriven i ålder så nu kan han utvisas!

Mår-Gott ser lite förvånad ut.

- Men han är ju bara någon dag gammal, kan man verkligen skriva upp sådana direkt till myndig ålder?

Panika Stenhäll skrattar igen så att den perfekta tandraden syns.

- Självklart! Ingenting är omöjligt för Omtänksamhetsmyndigheten. Men du hade visst något nytt roligt jobb på lut åt mig, berätta!

Mår-Gott drog öronen åt sig. Egentligen borde hon ha gett uppgiften som ViceModer åt Panika – men hon var lite för effektiv för det jobbet. En sån där duktiga-Annika-typ, usch. I värsta fall kunde hon komma på idén att avsätta Mår-Gott, huvva.

Nej, måste bli något som kunde fungera en lämplig katapultstol. Kanske bostadsminister? Hon skulle kunna fixa en trevlig lägenhet åt henne via sina gamla kompisar på Konkunal, och sen skulle hon vara av med henne också. Japp, så fick det bli.

- Kära Panika, jag tänkte att du skulle få chefa över vårt nya miljörd-program och lansera den nya ”Folkhemsbostaden” i nära samarbete med Hans Företagsamhet Kuddvar af Småland, sade Mår-Gott och log förtroendeingivande (ett hycklaryleende).

- Du menar, de där miljöcertifierade såpbubblehusen? Som spricker vid minsta lilla darrning på räntebörsen? Och lämnar folket sittande på sin Mea Culpa, sin egen stora skuld, medan vi håvar in miljörderna?

Panika såg exalterad ut.

- Exakt den reformen menar jag, svarade Mår-Gott. (de här gick ju lysande, att locka Panika in i råttfällan)

- Wunderbart!

Panika rättade till behagen i sin folkdräkt och gnolade glatt på ”Fyra rum och en fängelsehåla” medan hon klickade iväg deportationsordern för det åldersuppskrivna gossebarnet i Lappland.

Anno Domini 2017 – episod XXVII

Under tiden har myggan Klonina äntligen tagit sig till Korrupptsala. Ovanför taket till Folkhygieniska Institutet, FOI, har någon monterat upp en starkt lysande stjärna.

Märkligt, tänker Klonina där den utmattad hämtar andan genom att suga i sig näring från en blodbjörk utanför Avdelningen för Folkförädling.

Då får den plötsligt syn på tre män i konstiga kläder som går in genom dörren. Nyfiket flyger Klonina fram till fönstret för att tjuvkika vad som är i görningen.

- Är detta Bettlerhem som vi har kommit till? frågar en av männen doktor Mäng-Ella som står i manipulationssalen.

- Javisst, stig in bara! säger doktorn lent. Lägg er på britsarna och vila ut, ni är säkert trötta.

Uppskärrad ser Klonina att doktorn bjuder de tre männen på en dryck. Klonina försöker se vad det står på flaskan. 4711? Nej, 1984 står det ju!

Märklig dricka, tänker Klonina.

Snart sover de tre männen på britsarna.

Och doktor Mäng-Ella vässar gensaxen och skrider till verket.

Anno Domini 2017 – episod XXVIII

Josef kommer in i salen där Maria sitter i rullstolen.

- Maria. Det har kommit ett brev från Myndigheten för Kärleksfullt Omhändertagande.

- Och? Vad handlar det om?

Josef knäböjer framför hennes rullstol.

- De har dragit in all assistans för dig. Du har inte längre rätt att få hjälp.

- Men... Jag är ju fortfarande lika handikappad utan hjälp! Jag kan inte gå på toan ens utan stöd!

- Nej, jag vet. Men att gå på toaletten räknas inte längre som ett grundläggande behov enligt dem.

Tårarna rinner utför Marias kinder.

- Men hur ska vi klara oss utan assistenterna? Du orkar ju inte hjälpa mig med allt, Josef. Och nu med lillpojken också.

- Jag vet faktiskt inte. Men låt oss be Vår Herre om Hans bistånd i denna svåra situation. Och doktorn om ett nytt intyg.

Anno Domini 2017 – episod XXIX

Ovan Där knackar det på ytterdörren. Engla MXII öppnar och släpper in en liten själ.

- Det går bra att sitta ner därborta i ankomsthallen så länge. Ta en nummerlapp, ni blir snart inkallad till en av våra handläggare för bedömning.

Sankte Per dyker upp. Nycklarna skramlar vid hans sida.

- Jaha, och hur var namnet här då? säger han med myndig röst.

- Jag heter Moppa Kvast, och jag kommer ifrån Umä.

- Vänta nu, säger sankte Per och kollar i datasystemet. Var det du... Jo, det var ju du som hjälpte Josef på MKVF med hans handlingar häromdagen!

- Jomenvisst, det var jag. Men nu har jag skurat färdigt på det där stället.

Då börjar alla änglar applådera med vingarna så att det blåser upp till orkan på Manhattan.

Sankte Per ger henne genast ett Himlapass. Sedan vinkar han fram Engla XXIV och ber henne att visa Moppa runt Ovan Där. Så att hon hittar till Edens fruktgård, toaletterna och sånt där.

De passerar en västerbottensgård där det sitter en gubbe med patriarkskägg och slevar i sig pölsa.

Lite längre bort i en park sitter en pôjkaktig karl och knäpper på sin gitarr medan han sjunger ”Lilla söta ormbunksbräken”.

Från en teater hörs bullriga skratt och höga röster.

- Tänk att vi skulle träffas här, det är ju alldeles osannolikt, säger en karl med rött lockigt hår. Och att det skulle hända just nu. Här.

- Ja, jag hade ju egentligen trott att jag skulle komma till Kramfors, svarar en karl med mustasch. Och få träffa Robert Lind!

Karlarna skrattar igen och omfamnar varandra så varmt att både Moppa och Engla XXIV får tårar i ögonen.

Plötsligt hörs ett gormande från entrén.

- Det var väl ändå &%§...! ryter sankte Per när han öppnar korgen med inkommande böner och läser akutbönen från Maria och Josef.

En grålockig kvinnosjäl dyker då upp vid hans sida och påpekar svalt att hans vokabulär inte är riktigt helgonmässig och att han nog borde välja ett mera korrekt himlaspråkbruk. Samt rätta till vingarna, de hänger just nu snett.

- Gud min skapare, kan ingen leda ut denna kvinna! Hon gör mig galen med sina etikettregler! stönar sankte Per innan han skyndar in till Högste Chefen för att få hjälp med bönesvaret.

Anno Domini 2017 – episod XXX

Så här på nyårsdagen, på en herrgård (nej hengård ska det ju heta) strax utanför Grönköping, har Partiet Rosmask samlats för att lägga upp nyårsstrategin inför det kommande valet.

På ängen utanför letar Börje Slug, Babar Kamin och Walt R Skrutt förtvivlat efter maskrosor, men finner inga. Detta eftersom ex-röret ISa Lövoff just tagit jobbet som uppspårare av alla de hotfulla invasiva arter som inkräktat på Svärjes territorium, och utrota dem medelst det nya miljöhänsynsfulla supermedlet Fysånthat. Alternativt deportera, förlåt exportera, ogräset till Långtbortistan. Där har de ju ändå krig. Och det gruvliga bolaget Buliden har ju vana vid att skicka giftrester till andra länder, de kan få sköta hanteringen. Ett orent rutinärende således.

Inne i salen sitter dock de båda nyspråksrören, det halväkta paret Dilla och Per Silja, som nyligen lyckats nästla sig upp i partitoppen medan lille Fridolf Violin åkte iväg på bussturen till Jungfruöarna och Sprätter Ärixson försvunnit i en IT-bubbla.

De tittar just på bilder som ska bli valaffischer, där de återfinns poserande i olika miljöer som Influensabyråns Creative Fakenews Manager, mr Wash Green, visar dem.

- Här är ett fint collage från en kålodling som helt perfekt skulle kommunicera det miljöälskande budskapet, tycker mr Green. Hehe, ett kållage skulle man kunna säga.

- Nämen, det går inte! Det kan ju få gräsrötterna att tänka på kolkraften som vi räddade fast vi lovat motsatsen, säger Dilla bestämt.

- Ja, eller kanske Hellmust Kål, säger Per Silja.

- Okej. Den här då, med den forsande Vindelälven i bakgrunden? En bild som andas flödande liv, och …

- Absolut inte! Det kan ju få gräsrötterna att tänka på Vattenfall, som ägde brunkolen, säger Per Silja upprört.

Mr Wash Green suckar lätt.

- Men den här då, med en trollslända som flyger fram över äng...

- Otänkbart, ropar Dilla. Då kan ju gräsrötterna komma ihåg hur vi räddade Bromma flygplats, fast vi hade sagt tvärtom!

Till slut lyckas man enas om en verkligt slagkraftig, röstslukande affisch, föreställande en markstensbelagd entré till en nybyggd miljördprogramsvilla, med stiliga gabioner och betongsuggor, förlåt betongbudhor, (för att förhindra terroranslag mot villan i fråga). Och texten:

LÄTTSKÖTT & MODERNT

Välj Dilla & Per Silja

- och slipp för alltid maskrosor i din trädgård!

Anno Domini 2017 – episod XXXI

Ovan Där stormar sankte Per in till Högste Chefen.

- Käre Fader i Himlen, nu håller det verkligen på att gå åt granskogen därnere på jorden! Det verkar ha uppstått ett totalt systemfel i det lilla folkhemstroende landet uppe vid polcirkeln! Och Maria är i fara, du måste göra något genast!

- Såja, min käre Petrus, svarar H.C. tryggt. Ta det lugnt. Slå dig ner på molndivanen här och berätta, även om jag ju redan vet allting. Och stryk en del utropstecken är du snäll.

Varpå Petrus berättar om eländet som utspelar sig i Svärje. H.C. lyssnar och ler sedan.

- Jag tror att Vi, alltså Jag, får ta till en lösning som jag bara använder i extrema undantagsfall.

H.C. böjer sig fram över Himladatorn, anger sin allsmäktiga behörighetskod som ger tillgång till samtliga system, och knappar iväg tre inställelseordrar.

- Sådär ja, säger han belåtet. Nu ska vi ge de ansvariga för systemkollapsen en liten rödbeta.

Omedelbart därpå infinner sig Det Goda Samvetets Minister LÅsa In-Mer, den avgående Ministern för Omtänksamhetsmyndigheten Panika Stenhäll, samt Deportationsministern Morrhane J. Hansson, i väntrummet Ovan Där.

- Varsågoda, den här vägen, säger Engla MMCXII och leder dem fram till en trappa på vilken det står en skylt: ”Till Purgatoriet”.

De tre, till sin stora förvåning till himlen akutinkallade, ser sig besviket omkring.

- Jag tycker det verkar finnas lite förbättringspotential i mottagandet här, tycker Morrhane lite surt. Nog hade jag i alla fall väntat mig pukor och trumpeter.

- Ja, lite påvert är det, håller LÅsa med om. Lite champagne som välkomstdrink hade varit önskvärt.

- Och vem är egentligen infrastrukturansvarig här? undrar Panika irriterat och sparkar lite i beläggningen. Guld är de här gatorna i alla fall inte gjorda av, det är då säkert!

Engla MMCXII släpper in dem i varsitt rum och ger dem ett häfte med titeln ”Betänkande” på.

- H.C. kommer strax. Ni kan betänka er så länge.