Julberättelse enligt La Evangelista – Anno Domini 2017, episod XXXII - XXXVIII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

Anno Domini 2017 – episod XXXII

I Akkatjärn får Maria besök av syster Anna-Maria och Mina.

- Hej Maria! God fortsättning på det nya året!

Men Maria ser bedrövad ut och berättar om beskedet om den indragna assistansen. Men konstigt nog ser varken syster Anna-Maria eller Mina särskilt oroliga ut.

- Du vet, det är inget problem här i Akkatjärn, säger Mina. Kolla här i byappen. Där byter vi arbeten med varandra. Så du kan få en timmes hjälp med det du behöver mot att du hjälper någon annan med bokföringen eller läxläsning. Skitpraktiskt faktiskt!

- Ja, allas insatser är lika värdefulla, säger syster Anna-Maria och ler. Alla behövs och kan bidra med något här i byn.

- Så var inte deppad Maria, det här löser vi galant med Akkatjärnekonomi!

Anno Domini 2017 – episod XXXIII

Ovan Där förs nu LÅsa, Panika och Morrhane in till självaste H.C.

Han ler stort och utstrålar en sådan varm och omslutande kärlek att de rakt inte kommer sig för att säga något bistert om de, i deras tycke, olyxeriösa förhållandena i himlen.

- Välkommen ska ni vara, säger H.C. Jag tänkte att ni skulle få träffa lilla Anna.

En liten flicka med änglavingar kommer inrullande i sin rullstol.

- Hon kvävdes av slem i halsen eftersom hon inte längre bedömdes ha behov av assistenter som kunde hjälpa henne att hosta upp slemmet, berättade H.C. Eftersom andning inte längre ansågs vara ett grundläggande behov enligt de regler som du LÅsa hade det yttersta ansvaret för.

Innan LÅsa hinner säga något öppnas dörren och en äldre kvinna stiger in.

- Det här är Elsa. Hon blev så utsliten av att sköta sin ALS-sjuke man helt själv när de blev av med assistenterna, att hon fick en stroke och dog.

Hela tiden tittar H.C. så vänligt på LÅsa att hon blir helt ställd (om han hade skällt och gormat hade hon ju liksom kunnat försvara sig på sedvanligt medietränat sätt – men den här metoden hade de aldrig övat sig på).

Det knackar på dörren och in träder en ung brunögd pojke.

- Här kommer Ahmed. Han sköts till döds direkt han ankom till Afganistan, dit han deporterades på grund av ett regelverk som du Morrhane var ansvarig för.

Morrhane hinner inte försvara sig förrän en annan mörkhårig gosse kommer in. H.C. ser hela tiden ömt och varmt på Morrhane, som börjar skruva på sig (det är ju väldigt obehagligt när någon tittar så där vänligt på en när man gjort något riktigt dumt).

- Det här är Ali. Han hängde sig när han fick deportationsbeslutet som utgick ifrån att han var 18 år fast han bara var 15. Och här kommer ju Miriam och hennes två små bebisar. De drunknade på Medelhavet.

H.C. vänder blicken till Panika. Han ser så oförtjänt vänligt på henne att inte heller hon kommer sig för att klaga på gatubeläggningen. Hon stensätter sig istället.

- Jag tog med mig Susanne. Hon fick cancer men enligt de regler som du Panika genomfört fick hon först inte längre sjukpenning, och sedan ingen operation. Så hon dog i förtid i operationskön.

Till slut är hela rummet fullt av människor med olika handikapp och sjukdomar samt flyktingar som mist livet i onödan.

H.C. tittar med olustigt stor medkänsla på de tre makthavarna som nu ser lite illa till mods ut. Ok, det kanske inte var så flott här i himlen som de hade trott - men att tvingas ta rulltrappan ner till källaravdelningen var inte ett lockande scenario.

Kunde man muta H.C. kanske, tänkte Morrhane.

Men H.C. tar till orda. Nu ser han plötsligt lite sträng ut.

- Ni har nu fått träffa många av dem som helt oskyldigt drabbats av konsekvenserna av era beslut och regler, och ankommit hit till himlen i förtid.

Sedan ser han åter mild och vänlig ut när han förkunnar sin dom.

- Men ni har tur. Vi, dvs jag, låter er gå vidare till Andra Chansen. Gå nu hem, gör om och gör rätt. Annars ska ni få se på andra bullar nästa gång ni kommer hit! Och lägg dessa ord på minnet: Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.

Och schvupps, var Panika, LÅsa och Morrhane tillbaka i regeringssammanträdet. Ingen hade ens märkt att de varit borta.

Anno Domini 2017 – episod XXXIV

Utanför Folkhygieniska Institutet, FOI, i Korruptsala sitter myggan Klonina på fönsterblecket och hurves av kylan. Då hör den doktor Mäng-Ella samtala i telefonen, och tjuvlyssnar förstås.

- Javisst, kära Mår-Gott, kunde du räkna med mitt bi-stånd! Och nu är de där vice männen färdigmanipulerade med den allra senaste modellen av min gensax CRYMP-ER/CASTRAT6. Så nu finns det ingen risk att de förökar tron på någon frälsare längre! Eller ägnar sig åt någon annan förökning heller. Så snart kan jag massmanipulera alla män, vare sig de är vice eller inte.

Någon svarar.

- Javisst måste du vidta åtgärder mot den där bee2-kampanjen för pollinering som påvHen F1 och protes-tanten och ärkebiskopHen Atjo I gemensamt tagit initativ till. Självklart!

Någon talar upprört i luren och doktor Mäng-Ella nickar.

- Nejdå, det är ingen risk att The-Ris-a Hey hinner före dig, de ligger långt efter i utvecklingen av sin Bräxit-behandling. Men nu måste jag sluta och skicka iväg de där fårskallarna jag har nymanipulerat. Jag har förresten döpt denna mission till Operation # bää2.

Nu öppnas dörren till institutet och de tre männen kommer ut.

- Jaha, då beger vi oss norrut då enligt ordern, sade den ena.

Som den ettriga reporter den är, kastar sig myggan Klonina sig modigt iväg och kryper in i hans turban. Det här får Klonina för allt i välden inte missa.

Männen äntrar sitt miljöcertifierade och fyrbensdrivna fordon E-Vulva XC Camel 2.0 och drar iväg med ett pruttande.

Anno Domini 2017 – episod XXXV

Efter en lång färd med allt mindre trafik och allt vackrare naturscenerier ju längre norrut de kom, så stannar den pruttande Camelen utanför en vit byggnad, vackert bäläget i en fjällby. Den förste vice mannen (som tur är, är det den i vars turban Klonina huserar) stiger in genom dörren.

- Bäänedicat, kära Maria och Josef, och grattis till föräääldraskapet!

- Tack så mycket, käre … hur var namnet? svarar Maria lite häpet.

- Määlkior heter jag. Jag kommer från Ullared. Här är en prääsent till dig. Lite psalmolja som Påvhen Bää-nedikt skickade.

- Jag får tacka, svarar Maria lite roat.

- I FadHens och SonHens och den helige AndHens namn, amen!

Och vips, så försvann han ut genom dörren igen. Maria och Josef tittar på varandra.

- Den där hade väl inte alla får i hagen, tyckte Josef och skakade lite på huvudet.

Anno Domini 2017 – episod XXXVI

Nu kliver en annan vice man in genom dörren.

- Goddagens i sjukstugan! Kas-Pär kallas jag, för att jag byggde så många vedkasar när jag var barn, haha!

- Jaha, goddagens, svarar Josef och fattar inte riktigt det roliga.

- Jag söker en Josef Zimmermann, är det möjligen ni det?

- Det stämmer bra det, svarar Josef.

- Då har jag ett erbjudande till dej! Jag har slutat vedkasa och nu representerar jag produktionsbolaget Timber, och jag har letat hela skogen runt efter någon som kan bli parhäst med Martina Tinderella i tv-programmet ”Äntligen på jobbet”!

- Äh, jaha, svarar Josef undrande.

- Ja, jag fick tips om dig! Och nu ser jag ju att du är som svarvad för jobbet!

- Nja, jag tror inte att det passar mig. Dessutom har jag inte tid, jag ska snickra en kälke till lill-Jesusbarnet som han kan åka i.

Kas-Pär ser lite nedsågad ut.

- Jaha, det kunde man ju tänka sig. Att man skulle åka på en avhyvling.

Han suckar och vänder sig om för att gå.

- Men visst ja, ni skulle ju ha en present också. Går det bra om jag lämnar Camelen här? Det är i själva verket en manipulerad ren som jag fick i Korruptsala. Men den går bara att tanka på renlav så det är lite opraktiskt i Fjollträsk. Men för att dra kälkar i Akkatjärn duger han väl.

- Den tar vi gärna emot, säger Josef. Tack ska du ha!

- Väl bekomme, svarar mannen och försvinner med sågspånet rinnande ur fickorna.

Anno Domini 2017 – episod XXXVII

Vid det här laget blir Maria och Josef inte så förvånade när det dyker upp en tredje vice man. Den här har sällskap av en åsna.

- Tjena, tjena! BaltAssar heter jag!

Maria och Josef ser lite milt förvånade ut.

- Jo, förstår ni. Morsan min, hon kollade ständigt på skidåkning i TV medan hon väntade mig. Och han Assar Rönnlund, han var hennes idol. Och eftersom mamma är ifrån Lättland, så fick jag heta BaltAssar i skolan!

BaltAssar skrattar högt.

- Jomen, nu är det så här att jag har blivit hitskickad utav Fia Rundmage. Hon är ny coach för gubblandslaget. Ska lära dem dribbla med bollarna, spela fickpingis och sånt där.

Maria och Josef studsar till.

- Och jag är sån där talangskaut jag, å ska leta reda på talanger till laget. Å då fick jag höra att det hade fötts en liten kille här i byn. Så han är välkommen till bebislandslaget, för det ska ju blöjas i tid, som min morsa alltid sa, haha!

Maria ser avvisande ut.

- Nej, det blir det då rakt ingenting utav med! Lill-Jesus ska få växa upp här i lugn och ro, och bli det han själv vill och känner sig kallad till!

- Ajdå, tyckte BaltAssar. Jag har då en himla otur jämt.

Så skiner han upp.

- Men skidåkning då? Vill han inte bli skidåkare? Jag parallelljobbar också för Gunder Grahn, och han har startat ett upprop för unga skidåkartalanger. Under haschtaggen # SkiToo. Kan inte det vara något för lillgrabben?

Men både Josef och Maria ser så bestämda ut att BaltAssar inser att slaget är förlorat.

- Jaha, då är väl loppet kört då, suckar han. Men jag kanske kan få komma tillbaka om några år, och kolla hur grabben har utvecklats? Förresten, har ni användning utav en åsna?

Anno Domini 2017 – episod XXXVIII

När det åter knackar på dörren till lasarettet i Akkatjärn tittar Maria förvånat på Josef.

- Vadå, kommer det en till? Ska det inte bara vara tre vice män?

- Det har väl gått inflation i vice-män-branschen också, suckar Josef och öppnar.

Utanför står en – kvinna!

- God trettondag på er! Jag är Riksmorsa Mår-Gott och min privata framtidsspanare Multi Media har kvittrat att er son en dag ska bli kung.

- Det är väl sagt så, i skriften, svarar Maria försiktigt.

- Jamen utmärkt! svarar Mår-Gott. Jag har nämligen just avsatt den där gammknugen och insatt prinsessan Estrella som drottning. Under mitt förmyndarskap förstås.

Josef höjer lätt på ögonbrynen.

- Jo, och nu kommer jag till er med det glada budskapet att jag genast tänker gifta bort henne med er son. Och utnämna honom till knug Cheezus Crux den förste. Vad säger ni om dessa nåbla karriärmöjligheter för er son?! Ära vare Mår-Gott, eller hur?

Mår-Gott verkar notera föräldrarnas skepsis. Hon byter raskt taktik.

- Förresten har jag just infört en ny lag om omhändertagande av alla småpojkar. För att förhindra att de lär sig att pilla på kvinnobröst redan som bebisar. Så om ni inte frivilligt lämnar ungen ifrån er kommer jag ändå att omhänderta honom enligt lagen # BabyToo, säger Mår-Gott hotfullt. Så det så.

- Tack, men vi är ändå inte intresserade, säger Josef. För hans rike kommer att vara utav ett annat slag, ett icke-girigt kungadöme. Och ett sådant har du ingen makt och myndighet över, riksmorsa eller ej. Morsning och goodbye!

Josef föser bestämt ut Mår-Gott i kylan, varpå Camelen, åsnan och fåret stångar iväg Mår-Gott utför Pärbacken och ner i Vindelälven.

Varpå friden åter lägrar sig över Akkatjärn. Josef tar lill-Jesus på en åktur i kälken som han har snickrat medan Maria gör lite bokföring. När våren kommer ska de odla förnöjsamhet. Och ingen Influesa ska någonsin sätta sin fot i byn.

- Swim it, Magistra! Och därmed exit, säger La Evangelista och stänger ner sin lapptopp för året.