Episod XXVIII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

-
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)




I Lillhem väcks Josef av ett änglaspelsplingande från mobilen. Han läser sitt SPM med förfäran. 
 
- Maria, vakna! Vi måste genast ge oss av härifrån!
- Ånej, varför då? suckar Maria förtvivlat.
- Det är tydligen någon grym Herr Odes, som vill barnet illa. Kom!
Maria och Josef rafsar ihop sina tillhörigheter, och bärande på sonen kliver de ut på gatan. Just då passerar en akutbil.


- Hej, vi har en nödsituation, kan ni möjligen ge oss lift ett stycke längs E45-an norrut? frågar Josef bilföraren.
- Nä, ja ä på väg te Kallsta ja. Men dä kommer snart ett annat fordon sôm ska norrut, å sôm ni nog kan åke mä. Ja ringer te han, å säjer te att ni ska åke mä han. Du vet, dä årner sej mä skrisskor bare dä finns is, sôm mamma sa.
- Tack ska du ha, då väntar vi här.
Snart dyker ett räddningsfordon upp från motsatt håll. Maria, Josef och Jesus kliver ombord. Och tänk, det finns till och med plats för åsnan och fåret!
Men knappt har de lyckats lämna Wärmeland, så dyker Herr Odes hantlangare upp i Lillhem. Herr Odes har nämligen fått höra ett rykte, att världens Hälsare är född, någon som alltså kommer att bli hans konkurrent på Kvitter. Och för att förhindra det, är Herr Odes beredd att dräpa pojken genom att lömskeligen stjäla hans Guds-ID. Vilket ju innebär en digital och virtuell dödsdom i Svärje. Därmed kommer gossen aldrig att kunna kvittra ett endaste ord.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Episod XX av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

-
Bild
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade) Maria och Josef har följt den klara älven, och kommit fram till en lång sjö som tydligen heter Fryken. Josef gnolar på en låt om fräken, men huruvida det är åkerfräken, skavfräken eller skogsfräken framgår tyvärr inte av texten. Växten skall dock vara av kvinnokön och söt. Nu sitter de på Sillegården och äter nävgröt med fläsk. - Josef, jag tror verkligen att vi snart måste hitta ett hus att bosätta oss i, säger Maria lite trött. Snart kommer barnet, och jag orkar inte rida längre. - Jag vet, kära du. Vi frågar servetten därborta, om hon vet något ledigt i trakten. De vänder sig till den äldre kvinnan som serverat dem. - Jo, ôm ni tar byavägen mot Aplung, så ligger där en gård, sôm alldess nyss har återuppstôtt ätter en brand i början på 40-talet. Kvinnan rynkar pannan lite. - Jag har hört fôlk göre sej lustige ôver går'...
Läs mer

Epilog & episod XXXVIII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

-
Bild
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade) I en stuga i Lappland bankar det på dörren. En husman öppnar. Utanför står en fängel och en älg (förlåt, fälg måste det i konsekvensens namn förstås heta). Båda ser väldigt utmärglade ut, det är liksom bara konturerna kvar av dem. - Har vi äntligen kommit fram till Norrbyn på berget? frågar konturfängeln matt. - Jomenvisst, svarar husman. - Tack och lov. Jag har ett budskap till Maryanna, är hon hemma? Fängeln inbjuds att stiga in i köket, där sagda Maryanna sitter och skalar potatis. - Kära Maryanna, jag kommer med ett smickrande erbjudande till dig. Du har chans att bli Det Nya Årets Influensa om du Fängeln blir avbruten. - Ja tyck int om influensor, svarar Maryanna barskt. Ja vill int smitta ner folk. Konturfängeln låtsas inte om hennes kommentar, utan håller fram en blank medalj under näsan på henne. ...
Läs mer

Julberättelse enligt La Evangelista – Anno Domini 2016, episod I - V

-
Bild
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade) Anno Domini 2016 - episod I - Var hälsad, Maria. - Nämen hej Gabriel! Det var länge sedan. - Jo, åtta månader och en dag för att vara exakt. Kommer jag och stör? - Nej då, inte alls. Kliv in bara. Kommer du med nya budskap? - Ja, det kan man kanske säga. Fast inte från Högste Chefen den här gången, utan bara från La Evangelista. - Jaha. Vad vill hon då? - Jo, hon hälsar att hon har inte kommer att hänga med och berätta om era äventyr i år. - Nämen så tråkigt. Jag håller precis på att packa, vi ska ju snart ge oss av. - Jo, jag vet ju det. - Men sa hon varför hon inte kan följa med och rapportera? - Jo, hon tyckte att det hade varit en så trumpen höst i år, när trädens höstfanfar uteblev då grön-Löv'n och röd-Löfvén bara blev brun-löven. Ja, hon tyckte faktiskt att de där fårskallarna kunde göra en Bräxit och dra till bätongdjungeln. - Ojdå. Men på ...
Läs mer