Episod XIV av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

Maria och Josef (de äkta alltså) står villrådiga utanför lasarettet i Umeå.

- Nu är goda råd dyra. Vad gör vi nu? undrar Maria.

- Vi frågar den där stjärngossen var vi hittar ett Gudshus att be om vägledning i, tycker Josef.

Stjärngossen ser lite åldrad och sliten ut.

- Jo, ni går ditåt, bortåt Gammlia, där finns Helena Elisabeths kyrka. Förresten, jag följer er en bit på vägen, jag ska ändå hemåt.

- Du ser lite trött ut, säger Maria vänligt.

- Jo, jag har varit igång ett helt dygn nu, jag blev inhyrd för Lussetjänsten.

- Lussetjänsten? undrar Josef.

- Jo, det är en entreprenör som sköter allt lussande i kommunen. Det är en PRO-certifierad lussetjänst, som sysselsätter alla som pangsjonerats. Så att vi inte ligger på soffan och drar oss hela dagarna.

- Nä, det vore förstås tillväxtfrämmande, säger Josef lite ironiskt.

(själv snickrar han ju hemma i verkstaden på gården så mycket eller litet han vill)

Snart ser de Gammlia och kyrkan. Stjärngossen önskar dem lycka till, innan han hasar vidare.

Maria och Josef går in i kyrkan.

- Vet du vem den heliga Helena Elisabeth var?

- Nej, henne har jag aldrig träffat på Ovan Där.

- Nähä. Men Vår Herres hus är det definitivt, för mobilen har direktuppkoppling till Ovan Där, så nu skickar jag iväg ett SPM.

Svaret kommer omgående.

- Ack, till Värmeland skall vi fara. Kom, Vår Herre har skickat skjuts också!

Utanför kyrkan väntar 2 dalahästar.

- Å, så skönt att vi slipper använda apostlahästarna! utbrister Maria.