Episod XII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

-
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

I Tä By sitter miljönären och Influensan Mari-Eco Grün-Wasch vid ett FuSC-märkt skrivbord. Hon äter en ekologisk apelsin och dricker en rättvisemärkt jordgubbssmoothie medan hon uppdaterar sin blogg via sin FärFån, om hur vi som individer räddar jorden från undergång genom att köpa ekoreko ananas från Långtbortistan.

Det ringer på dörren. Hennes man öppnar. Utanför står en ängel i metall.
- Är det herr Jos-Off Timber? Jag har ett meddelande till er, ett Kvitter som är så viktigt att jag måste leverera det så här analogt.
- Äh, jaha, svarar Jos-Off och polerar intensivt sitt hipsterskägg.


- Jo, er sambo är havande och skall snart nedkomma med en ny grönsakskollektion som inte bara kommer att nära hela veganscenen för alltid. Nej, Mari-Eco kommer att bli den som göder en helt ny generation av miljömedvetna konsumenter. Och hon ska sälja in denna kreation under begreppet ”Compost & Dirt”, kompost & dynga. Därefter skall hipstergenerationen ekorekorättare kunna vandra mot Den Eviga Komposteringen.
- Birdie nam nam, svarade Jos-Off.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Episod XX av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

-
Bild
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade) Maria och Josef har följt den klara älven, och kommit fram till en lång sjö som tydligen heter Fryken. Josef gnolar på en låt om fräken, men huruvida det är åkerfräken, skavfräken eller skogsfräken framgår tyvärr inte av texten. Växten skall dock vara av kvinnokön och söt. Nu sitter de på Sillegården och äter nävgröt med fläsk. - Josef, jag tror verkligen att vi snart måste hitta ett hus att bosätta oss i, säger Maria lite trött. Snart kommer barnet, och jag orkar inte rida längre. - Jag vet, kära du. Vi frågar servetten därborta, om hon vet något ledigt i trakten. De vänder sig till den äldre kvinnan som serverat dem. - Jo, ôm ni tar byavägen mot Aplung, så ligger där en gård, sôm alldess nyss har återuppstôtt ätter en brand i början på 40-talet. Kvinnan rynkar pannan lite. - Jag har hört fôlk göre sej lustige ôver går'...
Läs mer

Epilog & episod XXXVIII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

-
Bild
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade) I en stuga i Lappland bankar det på dörren. En husman öppnar. Utanför står en fängel och en älg (förlåt, fälg måste det i konsekvensens namn förstås heta). Båda ser väldigt utmärglade ut, det är liksom bara konturerna kvar av dem. - Har vi äntligen kommit fram till Norrbyn på berget? frågar konturfängeln matt. - Jomenvisst, svarar husman. - Tack och lov. Jag har ett budskap till Maryanna, är hon hemma? Fängeln inbjuds att stiga in i köket, där sagda Maryanna sitter och skalar potatis. - Kära Maryanna, jag kommer med ett smickrande erbjudande till dig. Du har chans att bli Det Nya Årets Influensa om du Fängeln blir avbruten. - Ja tyck int om influensor, svarar Maryanna barskt. Ja vill int smitta ner folk. Konturfängeln låtsas inte om hennes kommentar, utan håller fram en blank medalj under näsan på henne. ...
Läs mer

Julberättelse enligt La Evangelista – Anno Domini 2016, episod XIII - XVIII

-
Bild
(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade) Anno Domini 2016 - episod XIII Men de har inte flugit långt förrän planet börjar gå ner igen. Maria tittar ut och ser de två kyrktornen på Kölner Dom. - Väldigt vad många stopp vi måste göra. Undrar vem vi ska hämta nu, funderar Maria. In i planet träder en fet munk, en franciskanbroder, med stor näsa. Han har en sekatör i handen och en korg med rosor. Han sätter sig bredvid Josef. - Hej på dej, jag heter broder Albertus. Mina medbröder brukar kalla mig Albertus der Kleine. - Jaha. Finns det en större Albert då? - Jomenvisst. Jag har förresten börjat träna på lappländskan, där heter det jo, och inte ja. Josef verkar imponerad. - Jo, just här i Köln ligger Albertus Magnus begravd. Och han var minsann en stor trädgårdsguru på medeltiden, och eftersom jag också gillar allt som växer och blommar så fick jag namnet Albertus. - Jaha. - Jo. Men nu är jag utsän...
Läs mer