Episod VIII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

I kanslerbunkern i Berlin har Bundes-Mutti just städat klart sitt rum, knäppt kavajmodell XXVI (dvs den äppelgröna) och tagit handväskan för att lämna bunkern för alltid, under överinseende av gåsen AKKA.

Det kvackar på dörren. AKKA öppnar. Utanför står en storväxt ängel, ovanligt nog inte klädd i vitt, utan något svärtat som nästan ser ut som ett stycke kol. Vingarna på ryggen består dock av grönkål.

- Guten Morgen! Jag har ett meddelande, ett PMS som är så viktigt att jag måste överlämna det så här persönlich.

- Kvack! svarar AKKA.

- Nej inte till dig, din gås, säger kolängeln surt. Frau Bundes-Mutti, ni är havande och skall snart nedkomma med ett krigsfredsprojekt som inte bara kommer att avväpna hela diplomatkåren för alltid. Frau Bundes-Mutti, som ny Wett-Oma i Osäkerhetsrådet kommer ni att bli den som avvecklar en helt förbrukad generation av dementa pangsjonärer. Och ni ska kalla detta slutförvaringsprogram för ”EUdråpa für alle”. Därefter skall hela generationen av sistagångsväljare fullt frivilligt styra sina VW-torer mot Ättestupan, ärtigt sotade i brunkol och pruttande dieselavgaser.

Bundes-Mutti ler mütterlich.

- Om detta betyder att jag slipper åtföljas av Horrorst von Bayern, ser jag verkligen fram emot min nya pangsjonärstillvaro.

Ängeln ser kol-losalt beklagande ut.

- Tvärtom, frau Bundes-Mutti, tvärtom. Herr Horrorst kommer att ledsaga er ända fram till Yttersta Domen. 

 

Bundes-Mutti suckar tungt och tänker: tyckte jag minsann inte att den där ängeln liknade den gamle Kohlsuparen.

- Kvack kvack, sade AKKA och hoppade upp på skrivbordet.