Episod VII av julberättelsen Anno Domini MMXVIII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

I askan av sin nedbrunna Paradise-villa poserar Bettlerhemmafrun tillika Influensan Maria Mozzarella som bäst för pressfotografer och skandalreportrar. Hon ska just till att avslöja för dem att denna brandkatastrof i själva verket gjort henne redo för ett nytt steg i karriären. Ja, att hon äntligen förstått vad som verkligen är hennes kall i livet. Hon, Maria Mozzarella, ska nu inspirera till en hållbar, miljövänlig och fossilfri livsstil. Men samtidigt glamorös och flärdfull förstås.

Just då ringer det på den just nu obefintliga dörren. Hennes man öppnar fejkdörren. Utanför står en ängel, ovanligt nog inte klädd i vitt, utan en svart klänning från Odör. Vingarna på ryggen är svedda i kanten och askgrå. Han visar upp sitt Fejk-ID på sin fejk-o-fån.

- Är det don José Carpintero? Jag har ett meddelande till er, ett Glitter som är så viktigt att jag måste leverera det så här In-Persona-Non-Grata.

- Bara skjut, svarar don José med den nytrendiga machopicchuattityden.

- Jo, er hustru är havande och skall snart nedkomma med en ny modekollektion som inte bara kommer att revolutionera hela modebranschen för alltid. Nej, Maria Mozzarella kommer att bli den som frälser en helt ny generation av hopplösa konsumenter. Och hon ska kalla denna kreation för ”Sackcloth and Ashes”. Därefter skall undergångsgenerationen happyare kunna vandra mot Domedagen, chict klädda i säck och aska.

- Terrific! tyckte don José.

- Oj, jag glömde visst att säga, att det förutom ett väl tilltaget arvode förstås också inkluderar ett bonusprogram med oljebaserade smörjmedel i uppdraget, genom vår huvudsponsor Lindén Ojl.

- Off shore, svarade don José.

- Imorgon kommer fraktfirman Mutkolv med den första lilla gåvan. Givetvis helt utan krav på motprestation från Maria Mozzarella!