Julberättelse enligt La Evangelista – Anno Domini 2016, episod XIII - XVIII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

Anno Domini 2016 - episod XIII

Men de har inte flugit långt förrän planet börjar gå ner igen. Maria tittar ut och ser de två kyrktornen på Kölner Dom.
- Väldigt vad många stopp vi måste göra. Undrar vem vi ska hämta nu, funderar Maria.

In i planet träder en fet munk, en franciskanbroder, med stor näsa. Han har en sekatör i handen och en korg med rosor. Han sätter sig bredvid Josef.
- Hej på dej, jag heter broder Albertus. Mina medbröder brukar kalla mig Albertus der Kleine.
- Jaha. Finns det en större Albert då?
- Jomenvisst. Jag har förresten börjat träna på lappländskan, där heter det jo, och inte ja.
Josef verkar imponerad.

- Jo, just här i Köln ligger Albertus Magnus begravd. Och han var minsann en stor trädgårdsguru på medeltiden, och eftersom jag också gillar allt som växer och blommar så fick jag namnet Albertus.
- Jaha.
- Jo. Men nu är jag utsänd till Akkatjärn för att börja odla rosor där.
- Vadå, kan man odla rosor i det klimatet?!
- Jajamensan. Fast jag tänker satsa på att förädla fram frostrosor med doft!
Josef ser förbluffad ut. Albertus Minor skrattar bullrande.
- Jo, i Akkatjärn och med Guds hjälp är allt möjligt!

Anno Domini 2016 - episod XIV

Nu gör planet en lång, lång högersväng.
- Ska vi nu till Ryssland också, undrar Maria i sitt stilla sinne. Man hinner ju knappt upp i luften förrän det bär neråt igen. De landar någonstans i ett vitt vinterlandskap.

Hon spärrar upp ögonen - för in kommer det en liten grå gubbe med en luva på sig.
- Hej hej.
Han vinkar lite trött och håglöst. Han klättrar upp på ett säte mittemot munken, som skrattar.
- Men dra på trissor. Ska nu även dvärgar åka till Akkatjärn?!
Den lille mannen glor ilsket på munken.
- Ja ä tomten, ja. Den riktiga tomten. Han som se till att allt ä bra på gård'n.
- Jaha, då förstår jag. Jag ber om ursäkt, det var klumpigt sagt.
Tomten nickar. Men tinar inte riktigt upp. Han ser bara trött ut.

- Fast nu ha ja blive uppsagd.
- Nämen, vad säger du?!
- Jo. Dem ha anställt en stor fet amerikan iställe. Vä ett renskrälle. Å den tomten, han sköt int' om gårdarna int. Han far bara ikring å säg åt folke att dem ska ut på stan å shoppa. Vilken skit som helst, bara dem handla.
- Oj, så nu är du arbetslös då?
- Hä kunn man väl säga. Men på Jå-ååbbcentralen så tänkt dem skicka mej på'n kurs. I positivt tänkande och majndfulnäss. Hä hadd ja ingen lust te. Vem fasen vill va positiv på kommando?

Tomten skakar dystert på huvudet. Josef nickar beklagande.
- Så nu ha int ja lust länger. Nu flytt ja. Åt Akkatjärn.
Josef tittar vänligt på honom.
- Du kan få bli gårdstomte hos oss när vi kommer fram. Vi kommer säkert att behöva en sådan.
Tomten skiner upp och ser äntligen lycklig ut.

Anno Domini 2016 - episod XV

Nu har Maria blivit så van vid att detta Papa-Air verkar hämta upp de mest märkliga personer på besynnerliga ställen att hon snarare än rädsla känner ett stråk av förväntan vid nästa landning. Vem är det de ska få med sig nu?

In kliver - en halmbock!

Han nickar åt dem alla och ställer sig sedan och knaprar lite förstrött på en av fåtöljerna. Men Maria kan inte låta bli att sträcka sig fram och klia bocken mellan hornen.
- Å, vad jag saknar vår lilla åsna. Men vem är du, käre bock?
- Jag är Gävlebocken, jag. Jag brukar ställas upp på stora torget i Gävle varje advent.
- Jaha, vilken fin tradition.
 

Bocken tittar medlidsamt på henne.
- Ja, om man tycker om att bli uppeldad varje år så är det förstås en fin tradition.
- Va? Har de eldat upp dig?
- Japp. Nästan vartenda år, i femtio år. Men nu har jag fått nog av skiten.
Bocken tog en energisk tugga till av dynan.
- Nu flytt jag!
- Till Akkatjärn?
- Jajamensan!

Anno Domini 2016 - episod XVI

Vid nästa stopp i Jokkmokk stiger en ung, jättesöt flicka på planet. Hon har en blå kolt, näbbstövlar och vackra smycken på sig. Hon sätter sig mittemot Maria.
- Hej. Jag heter Elsa-Anna.
- Hej. Jag heter Maria.
Maria tittar nyfiket på flickan.
- Ursäkta att jag frågar så här direkt, men varför är du med på planet till Akkatjärn?
Flickan ser på henne med stadig, jokkblå blick.
- Jo, jag är ju same.
- Ja, det förstod jag på din vackra dräkt.
- Jo, jag har varit här i Jokkmokk och registrerat mig. Numera måste alla samer vara registrerade i en lapp-app.
- Ojdå.
- Jo, och dessutom har den där brunröda och grönbruna regeringen bestämt att vi samer hädanefter ska ha en särskild stämpel i passet. En gul måne.
- Va?!
Flickan nickar sorgset och visar upp det.
- Jo, och förresten så heter vårt pass numera lapp-pass. Och det ska man bära på sej jämt och kunna visa upp närsomhelst. Så fort vi lämnar Lappland.
- Nämen!
- Jo. Men här i Jokkmokk så fick vi reda på att minister Yxeman nu har bestämt att vi ska utvisas. Till Långtbortistan. För vi räknas inte som riktiga mellanmjölkssvenskar.
Maria blir alldeles blek. 

- Men kära du. Det är ju alldeles förskräckligt.
- Jo. De har beslagtagit alla våra renar, allting vi äger räknas som statlig egendom.
Flickans ögon tåras, men sedan ser hon arg ut.
- Så nu tänker jag fly till Akkatjärn. Det ska vara en sorts fristad, har jag hört.
- Men du, så bra.
Maria klappar henne tröstande på handen.
- Du ska se att i Akkatjärn, där blir allting bra.


Anno Domini 2016 - episod XVII

Samtidigt som ett flygplan går in för landning på den återuppståndna storflygplatsen i Gunnarn utbryter febril aktivitet hos Rikskanslerämbetet i Fjollträsk.

Rikskansler L-O Tall-Én kommer plötsligt inhasande i högkvarteret hos De BrunGröna.
- Öh, hej. ISa, jag måste prata med dej. Öh, vad gör du förresten?
- Äsch, jag håller bara på att greenwasha sammanställningen av våra senaste insatser i regeringen innan partikongressen.
- Jaha. Jamen, du får skicka ut lillgrabben där. Det här är hemliga grejer, det kan vi inte ha några ungar som hör.
ISa hojtar till grabben.
- Lille Fridolf, här - ta den här senaste KISSA-rapporten och spola ner den på toan. Du kan dokumentstrimla den först så att ingen hittar den i avloppet och lyckas klistra ihop skiten.
- Va jolit! Dä ska ja jöja.
Pluggministern larvar nöjt ut.

- Öh, jo. Dom ringde från KriPo. Ett flygplan från främmande makt är på väg att landa någonstans däruppe i lapphelvetet. Gruvlanda flygplats tror jag det var.
- Va? Är det ryssen?
Vid ordet ryss kommer Överstatsministringa Mår-Gott Wäljström inrusande.
- Vad är det jag hör? För bövelen - är det den där jäkla president Screwup som är i farten igen! Den här gången ska jag minsann vrida ba
- Nej nej Mår-Gott, det är inte Screwup. Inte den här gången. Det är tydligen påven som sitter i cockpit.
- Va? Ska han invadera vår bästa kålgruva? Och göra Blattikan av den? Det här måste stoppas omedelbart!


Anno Domini 2016 - episod XVIII

Dörren öppnas och in skrider ärkebiskop-hen Atjo Kappullin. Med gråten i rösten frågar hen:
- Är det sant det jag hör, att den där påv-hen är här i Sverige, nu igen?
- Äh, jo. Öh.
- Men så orättvist! Jag som nu liksom äntligen hade blivit protes-tanternas egen motsvarighet till den där gloriaputsaren! Jag hade precis tänkt att börja kalla mig för Atjo I.
Hon snyter sig i stollan, och lämnar sedan snyftande rummet.
 

In kommer istället Krigsminister Rultqvist.

-Hördu Rulte, du måste kommendera ut vartenda JAS-plan vi har upp till lapphelvetet, röt Mår-Gott.
- Gå int. Dom är sysselsatta med att flyga i julgransformation över Vättern just nu, och släppa ut så mycket skit och smutsa ner vattnet, att det sedan går att gräva gasledning och fracka bäst vi vill.
- Men Rulte!! Så får du inte säga! Tänk om någon journalist, eller ännu värre vanligt folk hör dig! Du har ju gått retorikskola, för bövelen, ryter Mår-Gott.
- Ja, förlåt då. Jag trodde vi kunde snacka sanning så här oss kålsupare emellan.
- Vad är sanning, deklamerar lille Fridolf ifrån sandlådan.

Nu hörs plötsligt ett vrål, som av ett GAZ-plan ute i korridoren.
- Ta betäckning, skriker Mår-Gott. För nu är Pansar-Ebba på krigsstigen!