Julberättelse enligt La Evangelista – Anno Domini 2016, episod XIX - XXII

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

Anno Domini 2016 - episod XIX

Helt ovetande om sakernas tillstånd i Fjollträsk har planet landat i Gunnarn och kort därefter stiger Maria, Josef och alla deras nya vänner ombord på bussen som ska ta dem till Akkatjärn.
När de anländer till byn verkar det först vara ganska mörkt, men norrskenet flammar och en stor kulle i byns mitt avtecknar sig mot himlavalvet. Snön ligger vit på taken.
- Det ser ju väldigt fridfullt ut, eller hur Maria?
- Ja. Men vart ska vi ta vägen sen? Tror du att F1 har ordnat boende åt oss? Eller Rafael?

När de kliver av bussen möts de av en ung tjej. Hon ser pigg och glad ut, och kommer genast fram.
- Halloj, är det ni som är Maria och Josef?
- Ja.
- Jo, heter det på akkatjärnska, säger flickan glatt. Det är lika bra att ni lär er lokalspråket på en gång. För vi hoppas ju att ni ska stanna länge!
 
Maria och Josef tittar glatt på varandra. Så mycket vänlighet hade de inte väntat sig av befolkningen.
- Jag heter Mina, välkomna!
Sedan vänder hon sig till alla.
- Kom, vi har fixat ett härbärge åt er! Men först ska vi till klostret - systrarna väntar med en festmåltid. Kom allihopa!

Anno Domini 2016 - episod XX

Festen i klostret varar ända frampå morgontimmarna och avrundas med att F1 och priorinnan dansar tango i biblioteket. Vid det laget har Maria uttröddad somnat i en fåtölj.
- Nu kära Maria, ska jag följa er bort till er nya bostad. Du ser ut att behöva få lägga dig och vila ordentligt.
Maria blickar yrvaket upp mot den vänliga rösten. 

Få se, visst var det syster Anna-Maria hon hette, den här nunnan? Hopplöst, de såg ju allihopa likadana ut - som tjocka grå elefanter. Och en sorts vit krona ovanpå doket, med fem röda pluppar på. Vad det betydde kom hon just nu inte ihåg. Det sas ju att inte ens Vår Herre kunde hålla reda på alla nunneordnar, så hur skulle hon fixa det?

- Josef är redan ute och har lagt ett renskinn på sparken!
Sparken?! Var hade hon hamnat egentligen? Eller var nunnan tokig?

Anno Domini 2016 - episod XXI

Snart kom de fram till ett konstigt litet hus bredvid den där höga kullen hon hade sett från bussen. Huset såg ut som en uppochnervänd strut.
- Här, i den här kåtan ska ni få bo!
- Kåta?
- Ja, så kallar vi sådana här byggnader som den lappländska ursprungsbefolkningen, samerna, brukar göra. Men just den här kåtan har Minas pappa Folke byggt åt er.

På taket såg Maria några konstiga plåtbitar som reflekterade det ljus som månen gav.
- Vad är det där för något?
- Jo, det är solpaneler. Energin från solen går att lagra i batterier. Så ni har både belysning och värme inne i kåtan. Jättefint!
Maria kände sig helt förvirrad. Ett struthus och energi från en sol som inte syntes till. Det fanns verkligen mycket märkliga saker i denna by.

Knappt hade hon tänkt det så började himlen skimra i olika nyanser. Vitt, grönt, lila, rosa, gult. Vilket otroligt vackert skådespel! Syster Anna-Maria skrattade åt Marias reaktion.
- Det är norrsken. Det får man uppleva här i Lappland ibland. Visst är det vackert?
- Jaaaa, sa Maria med eftertryck. Det här är verkligen en spännande by vi har kommit till.
- Det har du helt rätt i! Ni är så välkomna hit!

Anno Domini 2016 - episod XXII
Väntan i Akkatjärn.