Julberättelse enligt La Evangelista – Anno Domini 2015, episod XXXX - XXXXI

(varning: detta är en satirisk, ironisk, spydig, raljerande och humoristisk text, och känsliga läsare är härmed varnade)

Anno Domini 2015 - episod XXXX

- Nämen, nu är måttet väl ändå rågat! Så här kan vi faktiskt inte ha det, när vi precis har börjat det som jag har utlyst till Barmhärtighetens År!

Påven F1 smäller näven i altaret så att alla kardinalerna väcks ur slummern.

- Kasper, Melker och Baltasar, nu håller ni truten och sätter er ner i kyrkbänkarna!

- Och du La Evangelista, slutar att klottra otrevligheter på papperslappar - jag ser nog att du grunnar på något spydigt!

Han knäpper händerna och anropar växeln.

- Växeln - det är Gabriel du talar med. Vad kan jag hjälpa till med?

- Kan du koppla mig till den där kåtan uppe i Lappland, amen.

- Hallejulia, det är Josef.

- Hallå där, Maria & Josef & lillgrabben! Det är Guds tjänares tjänare F1 som anropar.

- Tjena F1.

- Nu får ni göra ett lappkast och göra en akutinsats här, innan de här tre killarna har fullständigt tagit hoppet ifrån folk. Ni måste hjälpa mig och ge de missmodiga några goda råd hur de ska odla sitt hopp igen och åtminstone försöka göra något åt galenskapen! Och sprida lite barmhärtighet på jorden!

Lillgrabben var just då, precis som alla andra kids i Tärna, sysselsatt med att ta några nya jesuisar i skid­backen för att lägga ut på sitt Instaframe­konto. Han lade suckande ifrån sig mobilen och funderade ett tag.

- Alltså, ja tyck att allihopen ska sammel ihop mamma å pappa å barna å farmora, å alla kräka. Å sen ta man en familjie vä mobilen. Å varje gång man se eller träff  'na tiggare, eller utlänninga som man bläng på å tänk illa om, då ta man fram den där familjien. Å titt på han. Å så tänk man: Hä kunde ha vare vi. Då bli man ajtomatist snäll.

- Jamen, hördu Christer, det var ju en jättebra och klok idé. Så enkel. Och pedagogisk.

- Hä ha ja ju lärt mej utav du, minns du int hä? Under roliga timmen på papis.

- Säger du det. Ja, jag har väl mina ljusa stunder, jag med.

- Vill du va vä på en påvie?

 - Och du då Maria, vad säger du?

- Jo, jag tycker att allihopa ska stoppa ett stort frö i fickan. Kanske en kastanj, en valnöt. Eller en böna.

- Jaha. Och starta fickodling, eller vadå?

- Nej, förstås inte. För då och då ska man fingra på fröet, och tänka på att snarare än man tror är man själv död och borta från jorden. Och fröet ska då påminna en om att det är precis nu som man sår det som kan skördas i framtiden. Det är nu man väljer om man ska så något som blir ätbart eller något som är giftigt.

- Jamen Maria, det var ju också ett jättebra förslag.

När Maria sade ordet giftigt, kastade F1 en sträng blick på La Evangelista, som ser oskyldig ut.

- Vadå, jag har väl inte gjort något?

- Får jag också ge ett förslag?

- Javisst Josef. Jag höll på att glömma bort dig.

- Det gör inget, jag är rätt van.

- Ok, kör hårt. Sätt den i krucifixet som vi säger här när vi spelar fotboll i Vatikanen.

- Jo, om man tar fram en väska eller ryggsäck. Och sen packar man ner det absolut nödvändigaste. Det viktigaste i livet. Och tänker att bara det som ryms i den här väskan, det är allt jag kan ta med mig från mitt nuvarande liv. Om man sedan tänker på den där väskan alla gånger man är på väg att handla något man egentligen inte behöver, så funkar det som en slags förebyggande medicin mot den girighet som hotar hela planeten, tänker jag. Då kanske man lär sig lite förnöjsamhet.

- Hördu Josef, det var verkligen en barmhärtig tankeställare. Tack ska du ha.

F1 funderade lite.
- Få se nu. Jag ska väl komma med något vettigt tips själv också. Jo, jag återvinner ett tips ur min senaste encyklika. Nämligen att man varje gång man äter någonting så tänker man TACK. Bara detta enda lilla ord. Tack.

- Man kan egentligen tacka vem som helst. Några av oss tackar Vår Herre eller Allah. Andra tackar kanske Norrmejerier eller LRF, vad vet jag. Så länge de inte tackar Monsanto bara.
- En del kanske gör ett korstecken. Andra bugar sig. Eller sjunger en psalmstump eller en trudelutt.
- Det spelar ingen roll vad eller hur man gör. Bara att man tänker eller gör en enda akt av tacksamhet över att man tillhör dem som har mat på bordet. Så att man påminns och inser att det inte är självklart att ha det.

Nu studsade påven F1 upp från sin stola så energiskt som bara en 79-åring kan göra.
- En familjie, ett frö, en väska och ett tack. Så ska vi rädda världen och sprida barmhärtighet, hallejulia!
- Maria, får jag lov till en tango?

Medan F1 och Maria äntrade dansgolvet passade de tre männen på att smyga ut bakvägen. La Evangelista upptäckte dem och smög efter. Hon tyckte att F1 hade fjantat och frommat till budskapet i julberättelsen, och nu hade hon behövde hon lite härligt humoristisk inspiration till sista avsnittet i sin historia. Genom att tjuvlyssna till Melker, Kasper och Baltazar kanske hon kunde få höra något kul som gick att använda till finalen.

 

Anno Domini 2015 - episod XXXXI

Amerikanska säkerhetstjänsten NOSA har uppfångat ett kvitter under haschtaggen BALKASMEL. Det tolkas som en bekräftelse på att den produkt som männen olagligen medfört in i Danmark (och som danska poliserna sålde i Christiania) verkligen rörde sig om ett narkotiskt preparat.

- Psst, Kasper.

- Ja, vad är det?

- Hörni grabbar. I det här dårhuset kan vi ju inte stanna.

- Nä. Våra visa profetior verkar inte direkt bli populära.

- Nä. Och att krypa tillbaka ner i förvaringsboxen i Köln är ju inte heller så kul - då blir vi väl anklagade för våldtäkt om vi försöker ta oss in i Domen igen. Så jag har ett annat förslag.

- Låt höra.

- Vi kan väl dra till nån grekisk ö och invänta världens undergång där? Med de här dårarna så lär det inte ta så lång tid innan de lyckas.

- Grekland - finns det kvar? Det har väl EU med sin ekonomiska krigsföring gjort rena Hellasvete av?

- Jo, det är sant. Men ni kanske minns han den där gamle finansministern, ni vet han fruntimmersdrömmen med ryggsäck och moped?

- Varofakis?

- Just det. Han har lämnat Kredit, eller var det Pleti? I alla fall. Han har bytt namn till Vaarolappis, och flyttat till Sokraträsk, nära Sisyfors. Och där har han öppnat ett Eurofuckis.

- En fuckademi alltså, höhö...

- Nu var du ju kultur.

- Grabbar, måste ni moushacka på varandra hela tiden?

- Värsta Hackropolis här.

- Var det inte där överguden hette Jo-Petter?

- Dolmskalle där, han var ju i Rom!

- Retstina där!

- Då är det nog inte en fackademi, utan en skåla?

- Jag sätter min sista drachmer på att det finns ett jojkotek där uppe.

- Ni får inte Scylla på mig om det går åt skogen.

- Nädå. Vi skickar dig på lapparaskopi i så fall.

När grabbarna hade tokgarvat en stund blev de allvarligare.

- Men tänk killar. Där kan vi sitta och bli platoniska under norrskenet.

- Ja. Och garva åt den där utopiska drömmen om att demokrati antingen betydde att folket valde representanter som gjorde just precis det som de innan valet hade sagt att de skulle göra om de fick förtroendet att komma till makten. Som i Grekland. Och inte att omgivningen sen blev förbannad för att det dumma folket valde fel, enligt den där tröjkan. Så att Världssamfundet blir tvungen att göra ökenomi av alltihopa.

- Ja, eller att de valda representanterna sedan vänder kappan efter den bruna vinden och genomför precis motsatsen till det som de hade sagt innan valet. Och sen på köpet har mage att fälla en tår. Som i Sverige.
- Rena Pilatuseffekten.
- Faktiskt ännu värre. För någon gång trodde man ju att demokrati betydde valet av något klokt och gott för alla. Det kan man ju inte påstå sker nu. Kolla på Urban, Jordhund, Strunt, Blå-pennan, och den där polska jeppen som nu verkligen verkar vara ute och cykla.
- Nä, han ser inte ut att vara någon kålkramare.

- Ja, jösses vilken korkad utveckling. Den är faktiskt värd att dränkas i ouzo.

- Du, hos Varolappis serveras nog bara ren-at.

- Ackja, ack ja.

- Kom, så sticker vi.

- Äsch, vi tar en Metaxi så går det undan.

La Evangelista stängde ner datorn. Hon hade hört nog med dravel för säkert ett år framöver. Nu skulle hon ha semester. Åtminstone till påsk.