Hur det kom sig att jag började med mina julberättelser

Det började ganska harmlöst. Med mina julberättelser alltså. Det dröjde dock inte så värst länge innan de urartade totalt. De har blivit en samling betraktelser av julens kristna budskap, men ur ett ironiskt, spydigt, raljerande, humoristiskt, satiriskt och samhällsaktuellt perspektiv, som ett sätt att hantera och stå ut med eländet i världen. 

 

Hemma hos mig färdas Maria och Josef alltid genom hela huset, med början på första advent fram till krubban på julnatten. Starten från Nasaret kan äga rum i garaget, ankomsten till Betlehem kan vara i köket. Därefter gör de vise (eller kanske måttligt visa?) männen också en resa genom huset – dem kan jag träffa på toaletten.

Advent 2014 började jag att fota mina krubbfigurer och deras vandring, och lägga ut bilderna med smålustiga och tänkvärda kommentarer på Facebook. Men så kom den där flyktingkrisen, alltså när vi i västvärlden hamnade i kris eftersom en del människor konstigt nog inte ville stanna kvar i sina krigsområden utan flydde hit till freden hos oss. När det var dags för de vise männen att göra entré, och Marias och Josefs flykt till Egypten, så blev det oundvikligt med jämförelser mellan deras dåtid och nuläget, och berättelsen blev alltmer ironisk. Men också underhållande och tänkvärd för dem som läste.

Det blev nya galna berättelser 2015, 2016 och 2017, som publicerades i en hemlig grupp enbart för mina vänner på Facebook. Nu har jag bestämt mig för att i efterhand lägga ut berättelserna här på bloggen. Och därmed blir de tillgängliga att läsa för alla.

Min förhoppning är att berättelserna väcker skratt och gråt, förtvivlan och hopp. De är sprungna ur min fantasi och inte allt är begripligt för andra. Det gör inget. Mycket är skruvat, annat helknäppt, och en del är typiskt katolskt. Jag har haft vansinnigt roligt när jag letat efter prylar i skåp och lådor som kunde användas i berättelserna, och arrangerat miljöer att fota dem i. Att Maria pratar i mobiltelefon, tre vise män åker leksakståg och ett Lego-sjukhus blir stall är alltså inget konstigt alls i min värld.

Imorgon publiceras första delen. Välkommen att följa!

Men en liten brasklapp innan du börjar läsa – detta är satir. Kom ihåg det.